kill yourself

 
By the way if anyone here is in advertising or marketing… kill yourself.

No, no, no it’s just a little thought. I’m just trying to plant seeds. Maybe one day, they’ll take root – I don’t know. You try, you do what you can. Kill yourself.

Seriously though, if you are, do.

Aaah, no really, there’s no rationalisation for what you do and you are Satan’s little helpers. Okay – kill yourself – seriously. You are the ruiner of all things good, seriously. No this is not a joke, you’re going, “there’s going to be a joke coming,” there’s no fucking joke coming. You are Satan’s spawn filling the world with bile and garbage. You are fucked and you are fucking us. Kill yourself. It’s the only way to save your fucking soul, kill yourself.

Planting seeds. I know all the marketing people are going, “he’s doing a joke…” there’s no joke here whatsoever. Suck a tail-pipe, fucking hang yourself, borrow a gun from a Yank friend – I don’t care how you do it. Rid the world of your evil fucking makinations. Machi… Whatever, you know what I mean.

I know what all the marketing people are thinking right now too, “Oh, you know what Bill’s doing, he’s going for that anti-marketing dollar. That’s a good market, he’s very smart.”

Oh man, I am not doing that. You fucking evil scumbags!

“Ooh, you know what Bill’s doing now, he’s going for the righteous indignation dollar. That’s a big dollar. A lot of people are feeling that indignation. We’ve done research – huge market. He’s doing a good thing.”

Godammit, I’m not doing that, you scum-bags! Quit putting a godamm dollar sign on every fucking thing on this planet!

“Ooh, the anger dollar. Huge. Huge in times of recession. Giant market, Bill’s very bright to do that.”

God, I’m just caught in a fucking web.

“Ooh the trapped dollar, big dollar, huge dollar. Good market – look at our research. We see that many people feel trapped. If we play to that and then separate them into the trapped dollar…”

How do you live like that? And I bet you sleep like fucking babies at night, don’t you?

“What didya do today honey?”

“Oh, we made ah, we made ah arsenic a childhood food now, goodnight.” [snores] “Yeah we just said you know is your baby really too loud? You know?” [snores] “Yeah, you know the mums will love it.” [snores]

Sleep like fucking children, don’t ya, this is your world isn’t it?


ekvationer

klockan ett låg jag i hans famn och tänkte på Dig
vad hemskt, att bli omfamnad av någon som tycker så mycket om en
och så tänker jag på någon annan,
önskar att hans kött var Ditt.
 
nästa morgon läser jag mailen och finner där ett från dig,
från klockan 01.03
 
hur skulle du och jag rent praktiskt gå till?
skulle det ens gå till?
jag tänker på dig, här i den andra staden
mitt i natten, omfamnad av en främling som älskar mig
 
(pianot tystnar,
du sjunger den sista sången
om den du saknar mest)

myt

 
igår när vi låg i någon annans säng sa du; je t'aime
jag sa "ok"
...
idag på gatan frågade du vad vi höll på med.
då såg jag det.
det i dina ögon;
du har blivit så kär i mig att du inte längre vet vad du ska göra utan mig.
du är förälskad och besatt i mig.
så jag sa: vi lovade att aldrig bli kära ju
du kollade på mig jätteseriöst. psykopatögonen igen, helt sjuka.
jag log lite, försökte lätta upp stämningen.
"jag måste hem"
lämnade honom på gatan och gick hemåt.
 
första gången

THE VOID

 
enter...

mariae


4

 
vaknar varje morgon och ber Dig "snälla låt idag bara vara en vanlig dag"
jag vet inte längre hur det brukade vara. innan Kraschen.
 
jag är förälskad i K och han är kär i mig.
"finns jag i dig? även när vi inte ses"
"jag har tre blåmärken i ljumsken och rivmärken på bröstet. bär polo"
 
vid floden får man vara statist för alla turister som åker förbi
en minut, för så lång tid tar det för båten att passera, får man vara någon helt annan som
passar in perfekt i deras idé av den här
      Staden.
 
idag fyller x år och jag ber om en tyst minut för alla de själar han
haft ihjäl och
pentererat med sitt
onda
psyke.
 
                                (vi skulle ha firat här, du och jag. firat och köpt den billigaste
                                 pinot noir vi kunde hitta, för det var din favorit. sen skulle vi
                                 sprungit till Klubben fem minuter innan de stängde,
                                 gömt oss och stulit champagne.
                                 Ser du nu?)
 
 

...la rélaité est qu'ils flippent de la vérité...

 
Ma fonction ne bouge pas, j't'envoie ma version,
Ma vision des choses.
Moi j'y crois pas à l'abolition,
J'suis là en mission, scred comme la connexion.
La complexion d'nos peaux, les fait hésiter.
C'est dur à camoufler comme un crime contre l'humanité.
La réalité est qu'ils flippent de la vérité,
Sans hésiter, à méditer sur ça t'es invité.
Est-ce que t'as l'impression que l'esclavage a disparu ?
Est-ce que t'as l'impression qu'il n'y a plus de pression quand t'es dans la rue ?
Est-ce que t'as l'impression qu'on marche tous dans le même sens ?

put1

 
 
félicitations à vous qui comprenez pas

10

I periferin av staden sjunger träden i högre skalor
Avtrycken av dina fotsulor blåser bort, en efter en
En tung doft av gräs, dina läppar mot min örsnibb
Ett citat av en stor kvinna, ord som fastnar
Du har tio sekunder kvar
Vi vänder oss mot stadsljusen,
blundar för bilarna som åker skrikandes mot oss
Håller andan, blåser ut
När tiden är slut slickar du alla mina fingertoppar,
och räknar om

stängda dörrar

stod utanför Baren med M och skrek och drack ur den stulna vinflaskan, ja först delade vi på ett glas därinne och bad om "den billigaste skit ni kan hitta" och det slank ju ner så att säga. sen såg jag Dig och du kom med din spanska kompis som sjöng en sång för M och vi två tittade på varandra, du hade så sjuka ögon. vi sa hej, du sa vilka vackra ögon du har, jag svarade med "du måste vara psykopat"... ja det gick kanske hem för sen rullade du en spliff och jag hittade på att jag aldrig röker... M tog fram chipspåsen och blängde på oss. sen kysste du mig och andades ut den tunga söta röken, bet mig i tungan och rev mig i nacken. jag frågade om du var psykopat, du svarade med "det har du ju redan räknat ut". vi satt på trottoaren men blev bortjagade av barmannen när han kände gräsdoften. du sa "världen har inte plats för såna som oss", jag sa "mmm.." och vi gick över kanalen längs buskarna. du stannade och frågade om jag var verklig. jag skrattade, kysste dig, rullade en cigarett åt en främling medan du tog fram ditt block och Skrev Någonting. frågade vad du gör i ditt liv och du tittade på mig förvånat och svarade "vad är det för fråga?". nej sa jag, jag vet inte... M sprang ikapp oss, "vi ska hem nu, spanjoren kräktes bakom bardisken" "vad gjorde han där?" "han skulle slåss"....... jag Skrev Ner Mitt Nummer och du skulle ringa mig, jag frågade om du kunde ringa om tjugo minuter och säga god natt, du drog mitt hår bakåt så huvudet vreds och viskade "mais t'es trôp bete, toi". ja vad kunde jag säga. sprang hem till M och visst ringde han senare, jag tryckte bort för vi skulle se på flygplanen som korsade varandra i himlen, jag har nog aldrig sett så många flygplan vid fyra-tiden, någonsin. sen började samtalen... vi sågs någonstans mitemellan våra hem, jag såg dig inte först. du kom bakifrån och kysste mig i nacken. tre barer och fem timmar senare stod vi utanför min port och du tryckte upp mig mot väggen och hade handen innanför kjolen, ja jag bar kjol... men hos mig var Kollektivet hemma, du bodde hos dina föräldrar, så vi sa Hej Då God Natt och senare smsade du mig och sa "putain j'ai trop envie de toi". ja ja. sen såg vi nästa dag och du hade skrivit en dikt... ständigt dessa poeter, som sitter på biblioteket och lyssnar på wu tang varvat med brahms i ipoden, fem spliffs om dagen, skriver dikter om främlingar...
sen
sa
du
vi är nog bara två vilsna själar. för gamla för våra kroppar. ensamma. vi kan vara det tillsammans
vill du bli ihop?
ja vi kan nog behöva det
 
 
 
 
jag vaknar mitt i natten av mina egna skrik

RSS 2.0