till postverket

våra låtar. x sa alltid, det här är vi babe, när vi lyssnade på någon smörig låt med typ marvin gaye
(alltså. jag vet)
försöker att inte lyssna
men han gjorde en lista i min ipod,
(när vi var i olika rum)
det gör det svårt att slita sig
(jag har inte tagit bort den)
och sen får jag ont i hjärtat
(sån jävla muskelvärk)
och gråter offentligt
(vem fan gråter till biggie. in public, dessutom)

det räcker nu,
nu. nog.
jag stänger av, andas, blundar

damn girl. gonna make lots of em jelous

<3

igår, målade naglarna till det här, drack drinkar i enskede till han där^

att x inte hört av sig tänkte jag inte så mycket på, jag var lycklig ändå
jag borde ha ont, jag har inte ont, jag bryr mig inte. inte nu.
passar på att get things done medan x inte är det enda jag funderar på
vad ska jag göra?
jag rensar. jag tömmer, slänger, återvinner.
jag börjar om.

som sagt.

robert glaspers ögon

frukost, en kaffe och cigarett alltså, till Robert Glasper – Black Radio

(b hade frågat efter mig igår, förstår inte varför, jag hånglade med a framför honom, a som jag inte ens vill ha. men b hade frågat, b bryr sig, och jag känner mig som en elak subba.
fast egentligen vill jag bara prata med x, x som aldrig loggar in på skype. x x x. jag längtar, men jag är inte värd det, det där. x är utomlands, jag skulle hälsa på, i april, det är april nu, övermorgon, men x loggar aldrig in, jag kan inte köpa biljetter till landet x är i.
och jag undrar, vad hade jag väntat mig)

lyssnar på den här när mamma kommer in och säger att hunden har kräkts upp en kondom och frågar om den tillhörde innehållet till skorna som stod i hallen imorse

what can i say. jävla hund, jävla jay z och pharrell

den här låten kommer alltid upp i min ipod när jag står och väntar på bussen med hunden, på tuben vid slussen eller vid pendeln i huddinge. alltid. sen går jag på färdmedlet och blir SO HAPPIE