till postverket

i fönstret, jag hör byggarbetarna skämtsamt skrika "ta gueule!" åt varandra, de skrattar, skämtar, visslar på tjejer som går förbi. röker cigaretter utanför tabacen och dricker kaffe ur vita plastmuggar, pratar om vädret, om sina familjer, om sina hemland. om väsen. jag öppnar fönstret och tänder en cigarett, tänker att jag måste börja andas, jag måste andas. läser marx och hegel, anyuru, nina björk, barthes. försöker förstå. vad är tid? det slår mig varje morgon, varje gång jag vaknar och faller ur en dröm att Allt Är Nytt. jag kan ibland bli så rädd för att vara människa, att allt bara är begrepp och ord vi själva hittat på, att inget har någon mening, inget betyder egentligen någonting. jag blundar och känner efter, letar efter känslor, stänger av, jag kan inte lita på det jag tror är kärlek, ilska, hat, sorg, lycka. skulle jag känna allt det här om orden Kärlek, Ilska, Hat, Sorg, Lycka inte fanns? jag släcker cigaretten, ser ut över gatan och byggarbetarna, de ser mig och vinkar, skrattar och säger något jag inte förstår. de skrattar, de bryr sig inte om skratt bara är ett påhittat ord byggt på bokstäver någon en gång i tiden skapade med sina egna händer, de bara gör det, de skrattar. jag viskar ut en mening i vinden, som om jag förväntar mig ett svar, jag hör ingenting. the roots hörs hos någon granne, jag blundar och ser såklart dig, du, en av alla andra.

 

ibland tror jag att det brinner i mina leder, mina muskler, mitt blod. jag ligger naken i sängen och försöker blåsa bort smärtan. när jag inser att det är du som tagit dig in i mig lyckas jag till slut somna. vaknar från en mardröm och kliar sönder benen, svett längs ryggraden. ber ännu en bön. ber ännu en bön.