till postverket

varje människa är en ensam kropp. jag glömmer det ibland. trots att du är på andra sidan atlanten, i de branta backarna, på din balkong, i ditt vardagsrum, på dina gator, i famnen på din älskade. jag säger det för att påminna om kärleken. den ständiga. du finns i själen, i armbandet, på bilderna, de stickade sockorna, de hjärtskärande låtarna. minnen av en dåtid, känslan av en nutid, förväntningar på en framtid. blundar och ser dig tjuvröka black devils i skogen bakom skolan. skrattet och tårarna. promenader bland asfalt och granar. i snön, på våra lätta ryggar, ser på stjärnorna, under tystnad. drömmarna. de Krossade Drömmarna, som du åt, på basketlägret.

 

och jag romantiserar inte ens nu.

 

det är det starka som gör ont. sånt som inte kan försvinna. det är därför det svider.

 

oändlig kärlek. vi delar fortfarande stjärnhimmel