alla gator vi gått på har glömt oss nu
första rutan från första filmrullen jag framkallade själv. du och jag delade bara den här sängen en gång innan helvetet bröt ut. du frågade om jag sovit där med många andra. varför frågar du? jag är bara nyfiken på vem du var innan jag fanns. sen sa du att du inte vågade blir kär. okej, sa jag. då säger vi det.
den här bloggen handlar inte längre om dig, x. inget handlar om dig längre. jag kämpar varje dag för att glömma Den Dagen, men det handlar inte längre om dig. jag har gråtit och skrikit och svurit och hatat. sen förlåtit och lyssnat och älskat och hoppats. sen låg du med henne och jag höll ändå din hand på flygplatsen. vad har du lärt mig? jo det ska jag berätta. du har lärt mig att ingenting är som det verkar. att allting kan framstå som en dröm, men i verkligheten inte betyda någonting. allt är värdsligt, och bryr man sig får man betala för det. kärlek generar bara i straff.
därför blir det här sista gången jag skriver om dig.
kommer aldrig komma över oss, så jag får helt enkelt tvinga mig själv till det.
ingen mer facebook, inga fler gamla mail. ingen skype, inga sms.
jag suddar bort dig nu. stryker över. bränner upp.
allt är ju ganska värdsligt ändå (så sa du på taket, eller hur? när du smekte mina ben i tre sekunder innan hon kom tillbaka)
jag har inget kvar att säga dig. du är inte skyldig mig något, och inte jag dig.
allt jag kräver är lugn och ro nu. det är allt.
ett liv utan dig
Kommentarer
Trackback
