jag letar inte upp problem, problemen letar upp mig
metron i paris, "fransk manlig cool musiker"
en vän räknar på fingrarna hur många män hon älskar, det blir inte mer än en hand. samma kväll som hon blir slagen av en främling, man, på nattbussen möter jag en nationalistisk Breivikanhängare, man, på en annan buss andra sidan stan. min mamma, som är en bit över femtio nu, beklagar sig över hur hon bara blir äldre, medan hennes manliga kollegor bara blir stiligare.
mansslakt kvinnomakt har en kompis som status på facebook, jag tror hon är seriös, hon är seriös.
den olösliga ekvationen är följande: varför faller man för svinen, igen, trots deras uppenbara brister? varför denna tortyr mot sig själv?
ibland går inte intellekt och känslor ihop, nej, inte ibland, oftast går de inte ihop.
Kommentarer
Trackback
