kris
jag
går
i
kras
det flätade håret
från året
med dig
fjärilen på mitt knä
du tar i trä
jag ber dig
jag har tagit vänster
och höger
gått upp
gått ner
jag vill se mer
fler
knackar,
klampar in
utan lov
då,
i min dröm
jag log
enda gången
den röda ballongen
en film som aldrig sågs
av oss två
spärrvakter
nattkatter
de sprang men
vi var alltid först
av törst
vi sprang
av törst
från berget
de skrek
men gud vet
att vi skrek högre
högst på berget
höga på skit
vi köpt i random ort
fort
sprang vi ner
du sa
nu ses vi aldrig mer
och
jag
sa
jag ser du ler
ljug inte mer
ta min hand och visa mig havet
sen dimma
en hinna
av minnen
ett
två
tre
ta mig om du kan
en nattbuss jag knappt hann
tolv missade samtal och
tårar som rinner
svart kladd på mina kinder
snor på mina skor
dripp
dropp
dina sista ord:
sagor slutar aldrig vackert
Kommentarer
Trackback
