till postverket

jo,
jag bor hos min mamma
(igen)
mamma var inte hemma.
jag slutade äta, duscha, sova.
blev övertalad över telefon, betalade en dyr tågbiljett för mina sista pengar, åkte dit jag är nu.
hon har ingen aning varför jag är så här, orkar inte förklara, säger att jag är trött av omställningen, hon köper det.
för några år sedan hade jag inte ramlat ihop såhär, jag hade exploderat, blivit förbannad, kommit över det genom en annan.
vad händer?
det finns inget att säga.
inget att göra.
jag blundar, håller andan och försöker äta maten
utan att kräkas




(om jag bara hade haft pengar
jag har ingenting
ingenting ingenting ingenting ingenting ingenting)