you told me i was the most exotic flower
det här fick bli sista gången jag snatta, men snattade bra gjorde jag
som en cancer
hos P är man alltid trygg. isoleringen och ensamheten värmer, precis som whiskeyn och de höga ljusen. kanske är det bästa med denna plats. känner mig inte hemma, inte borta. lagom allt, lagom inget. min enda vän är nog dörrvakten på restaurangen mittemot. jag skulle vilja säga poliserna som 24/7 vaktar någon rik man i porten mittemot, men det kommer nya varje dag, och de känner inte igen mig. på avenyn finns det en bar jag har råd att gå på, M och jag säger alltid att varje besök i Lägenheten kräver ett besök på baren, där jobbar samma man som för ett år sedan, han är inte särskilt trevlig, det gör inget. P och L åker till sverige, svea rike, heliga svea. där snöar det och SD, som jag inte orkar läsa mer om, jag orkar inte, är populärare än nånsin, och det var ju det jag visste. all publicitet är bra publicitet. P pratar om cancer igen. rullade en cigarett så fort de gick och rökte på balkongen. barnen i skolan mittemot ser sorgsna ut. en kvinna driver runt på gatorna, kedjeröker och väntar på någon, hon håller motorcykelhjälmen nära sin kropp för att liksom värma sig, tänder en ny cigg innan Någon kommer, jag tror hon är lärare. den hemlösa mannen har inte synts till, kanske på grund av kylan, jag undrar var han är. det lilla och det stora i världen. jag målade naglarna, men färgen föll bort. jag väntar på ditt mail, K. jag vet att du inte väntar på mig, för du kan inte. i den här världen... jag undrar varför du föll för mig. jag undrar varför vi alltid faller. jag är tung, tung, så tung. det var bland det första du sa till mig, att min själ är för tung för någon kropp, vilken som helst. med sönderbitna läppar viskar jag ut i rymden. jag skriver det här till dig, postverket. ett tomt kuvert utan adress.
för ingen hör de spruckna orden.
alla gator vi gått på har glömt oss nu
första rutan från första filmrullen jag framkallade själv. du och jag delade bara den här sängen en gång innan helvetet bröt ut. du frågade om jag sovit där med många andra. varför frågar du? jag är bara nyfiken på vem du var innan jag fanns. sen sa du att du inte vågade blir kär. okej, sa jag. då säger vi det.
den här bloggen handlar inte längre om dig, x. inget handlar om dig längre. jag kämpar varje dag för att glömma Den Dagen, men det handlar inte längre om dig. jag har gråtit och skrikit och svurit och hatat. sen förlåtit och lyssnat och älskat och hoppats. sen låg du med henne och jag höll ändå din hand på flygplatsen. vad har du lärt mig? jo det ska jag berätta. du har lärt mig att ingenting är som det verkar. att allting kan framstå som en dröm, men i verkligheten inte betyda någonting. allt är värdsligt, och bryr man sig får man betala för det. kärlek generar bara i straff.
därför blir det här sista gången jag skriver om dig.
kommer aldrig komma över oss, så jag får helt enkelt tvinga mig själv till det.
ingen mer facebook, inga fler gamla mail. ingen skype, inga sms.
jag suddar bort dig nu. stryker över. bränner upp.
allt är ju ganska värdsligt ändå (så sa du på taket, eller hur? när du smekte mina ben i tre sekunder innan hon kom tillbaka)
jag har inget kvar att säga dig. du är inte skyldig mig något, och inte jag dig.
allt jag kräver är lugn och ro nu. det är allt.
ett liv utan dig
du kom. du kom. du kom.
- nu har det gått två år
- och?
- han vill fortfarande inte ha mig
- det finns nog inte mycket kvar att göra då
- nej...
tystnad
- om du skulle förstora brösten kanske?
- det skulle vara det. fast en gång svalt jag i två veckor tills magen var platt som en planka.
- och?
- han märkte ingenting
den här var så jävla bra??
the only bird i'm rockin is a goose, fly the coupe
V
är kär i varje ex jag ägt. i varje helvete jag besökt.
fick ett booty call igår som inte riktigt var ett booty call
du
jag vill ha dig nu
jag
kan va där om fem
kan va där om fem
du
men det går inte... min lägenhet. den ser ut som bagdad. och grannen...
jag
jag är skapad för krigsmiljöer
du
och grannen?
jag
honom gör vi oss av med. jag känner folk...
du
var har du varit hela mitt liv?
jag
i dig, hela tiden. du har bara inte förstått det.
du
kan jag inte komma till dig då? e tyst som fan
jag
det är hundra personer hemma hos mig. och alla talar språk jag aldrig hört...
du
det är okej
jag
vi slutar nu
du
damn, déjà
jag
jo. drömmer du om mig inatt?
du
kanske
jag
det var en order, c
kom aldrig till bagdad och
bagdad kom aldrig i mig
you don't even care
higher
kill yourself
By the way if anyone here is in advertising or marketing… kill yourself.
No, no, no it’s just a little thought. I’m just trying to plant seeds. Maybe one day, they’ll take root – I don’t know. You try, you do what you can. Kill yourself.
Seriously though, if you are, do.
Aaah, no really, there’s no rationalisation for what you do and you are Satan’s little helpers. Okay – kill yourself – seriously. You are the ruiner of all things good, seriously. No this is not a joke, you’re going, “there’s going to be a joke coming,” there’s no fucking joke coming. You are Satan’s spawn filling the world with bile and garbage. You are fucked and you are fucking us. Kill yourself. It’s the only way to save your fucking soul, kill yourself.
Planting seeds. I know all the marketing people are going, “he’s doing a joke…” there’s no joke here whatsoever. Suck a tail-pipe, fucking hang yourself, borrow a gun from a Yank friend – I don’t care how you do it. Rid the world of your evil fucking makinations. Machi… Whatever, you know what I mean.
I know what all the marketing people are thinking right now too, “Oh, you know what Bill’s doing, he’s going for that anti-marketing dollar. That’s a good market, he’s very smart.”
Oh man, I am not doing that. You fucking evil scumbags!
“Ooh, you know what Bill’s doing now, he’s going for the righteous indignation dollar. That’s a big dollar. A lot of people are feeling that indignation. We’ve done research – huge market. He’s doing a good thing.”
Godammit, I’m not doing that, you scum-bags! Quit putting a godamm dollar sign on every fucking thing on this planet!
“Ooh, the anger dollar. Huge. Huge in times of recession. Giant market, Bill’s very bright to do that.”
God, I’m just caught in a fucking web.
“Ooh the trapped dollar, big dollar, huge dollar. Good market – look at our research. We see that many people feel trapped. If we play to that and then separate them into the trapped dollar…”
How do you live like that? And I bet you sleep like fucking babies at night, don’t you?
“What didya do today honey?”
“Oh, we made ah, we made ah arsenic a childhood food now, goodnight.” [snores] “Yeah we just said you know is your baby really too loud? You know?” [snores] “Yeah, you know the mums will love it.” [snores]
Sleep like fucking children, don’t ya, this is your world isn’t it?
ekvationer
klockan ett låg jag i hans famn och tänkte på Dig
vad hemskt, att bli omfamnad av någon som tycker så mycket om en
och så tänker jag på någon annan,
önskar att hans kött var Ditt.
nästa morgon läser jag mailen och finner där ett från dig,
från klockan 01.03
hur skulle du och jag rent praktiskt gå till?
skulle det ens gå till?
jag tänker på dig, här i den andra staden
mitt i natten, omfamnad av en främling som älskar mig
(pianot tystnar,
du sjunger den sista sången
om den du saknar mest)
myt
igår när vi låg i någon annans säng sa du; je t'aime
jag sa "ok"
...
idag på gatan frågade du vad vi höll på med.
då såg jag det.
det i dina ögon;
du har blivit så kär i mig att du inte längre vet vad du ska göra utan mig.
du är förälskad och besatt i mig.
så jag sa: vi lovade att aldrig bli kära ju
du kollade på mig jätteseriöst. psykopatögonen igen, helt sjuka.
jag log lite, försökte lätta upp stämningen.
"jag måste hem"
lämnade honom på gatan och gick hemåt.
första gången
THE VOID
enter...
mariae
4
vaknar varje morgon och ber Dig "snälla låt idag bara vara en vanlig dag"
jag vet inte längre hur det brukade vara. innan Kraschen.
jag är förälskad i K och han är kär i mig.
"finns jag i dig? även när vi inte ses"
"jag har tre blåmärken i ljumsken och rivmärken på bröstet. bär polo"
vid floden får man vara statist för alla turister som åker förbi
en minut, för så lång tid tar det för båten att passera, får man vara någon helt annan som
passar in perfekt i deras idé av den här
Staden.
idag fyller x år och jag ber om en tyst minut för alla de själar han
haft ihjäl och
pentererat med sitt
onda
psyke.
(vi skulle ha firat här, du och jag. firat och köpt den billigaste
pinot noir vi kunde hitta, för det var din favorit. sen skulle vi
sprungit till Klubben fem minuter innan de stängde,
gömt oss och stulit champagne.
Ser du nu?)
...la rélaité est qu'ils flippent de la vérité...
Ma fonction ne bouge pas, j't'envoie ma version,
Ma vision des choses.
Moi j'y crois pas à l'abolition,
J'suis là en mission, scred comme la connexion.
La complexion d'nos peaux, les fait hésiter.
C'est dur à camoufler comme un crime contre l'humanité.
La réalité est qu'ils flippent de la vérité,
Sans hésiter, à méditer sur ça t'es invité.
Est-ce que t'as l'impression que l'esclavage a disparu ?
Est-ce que t'as l'impression qu'il n'y a plus de pression quand t'es dans la rue ?
Est-ce que t'as l'impression qu'on marche tous dans le même sens ?
Ma vision des choses.
Moi j'y crois pas à l'abolition,
J'suis là en mission, scred comme la connexion.
La complexion d'nos peaux, les fait hésiter.
C'est dur à camoufler comme un crime contre l'humanité.
La réalité est qu'ils flippent de la vérité,
Sans hésiter, à méditer sur ça t'es invité.
Est-ce que t'as l'impression que l'esclavage a disparu ?
Est-ce que t'as l'impression qu'il n'y a plus de pression quand t'es dans la rue ?
Est-ce que t'as l'impression qu'on marche tous dans le même sens ?
put1
félicitations à vous qui comprenez pas
10
I periferin av staden sjunger träden i högre skalor
Avtrycken av dina fotsulor blåser bort, en efter en
En tung doft av gräs, dina läppar mot min örsnibb
Ett citat av en stor kvinna, ord som fastnar
Du har tio sekunder kvar
Vi vänder oss mot stadsljusen,
blundar för bilarna som åker skrikandes mot oss
Håller andan, blåser ut
När tiden är slut slickar du alla mina fingertoppar,
och räknar om
Avtrycken av dina fotsulor blåser bort, en efter en
En tung doft av gräs, dina läppar mot min örsnibb
Ett citat av en stor kvinna, ord som fastnar
Du har tio sekunder kvar
Vi vänder oss mot stadsljusen,
blundar för bilarna som åker skrikandes mot oss
Håller andan, blåser ut
När tiden är slut slickar du alla mina fingertoppar,
och räknar om
stängda dörrar
stod utanför Baren med M och skrek och drack ur den stulna vinflaskan, ja först delade vi på ett glas därinne och bad om "den billigaste skit ni kan hitta" och det slank ju ner så att säga. sen såg jag Dig och du kom med din spanska kompis som sjöng en sång för M och vi två tittade på varandra, du hade så sjuka ögon. vi sa hej, du sa vilka vackra ögon du har, jag svarade med "du måste vara psykopat"... ja det gick kanske hem för sen rullade du en spliff och jag hittade på att jag aldrig röker... M tog fram chipspåsen och blängde på oss. sen kysste du mig och andades ut den tunga söta röken, bet mig i tungan och rev mig i nacken. jag frågade om du var psykopat, du svarade med "det har du ju redan räknat ut". vi satt på trottoaren men blev bortjagade av barmannen när han kände gräsdoften. du sa "världen har inte plats för såna som oss", jag sa "mmm.." och vi gick över kanalen längs buskarna. du stannade och frågade om jag var verklig. jag skrattade, kysste dig, rullade en cigarett åt en främling medan du tog fram ditt block och Skrev Någonting. frågade vad du gör i ditt liv och du tittade på mig förvånat och svarade "vad är det för fråga?". nej sa jag, jag vet inte... M sprang ikapp oss, "vi ska hem nu, spanjoren kräktes bakom bardisken" "vad gjorde han där?" "han skulle slåss"....... jag Skrev Ner Mitt Nummer och du skulle ringa mig, jag frågade om du kunde ringa om tjugo minuter och säga god natt, du drog mitt hår bakåt så huvudet vreds och viskade "mais t'es trôp bete, toi". ja vad kunde jag säga. sprang hem till M och visst ringde han senare, jag tryckte bort för vi skulle se på flygplanen som korsade varandra i himlen, jag har nog aldrig sett så många flygplan vid fyra-tiden, någonsin. sen började samtalen... vi sågs någonstans mitemellan våra hem, jag såg dig inte först. du kom bakifrån och kysste mig i nacken. tre barer och fem timmar senare stod vi utanför min port och du tryckte upp mig mot väggen och hade handen innanför kjolen, ja jag bar kjol... men hos mig var Kollektivet hemma, du bodde hos dina föräldrar, så vi sa Hej Då God Natt och senare smsade du mig och sa "putain j'ai trop envie de toi". ja ja. sen såg vi nästa dag och du hade skrivit en dikt... ständigt dessa poeter, som sitter på biblioteket och lyssnar på wu tang varvat med brahms i ipoden, fem spliffs om dagen, skriver dikter om främlingar...
sen
sa
du
vi är nog bara två vilsna själar. för gamla för våra kroppar. ensamma. vi kan vara det tillsammans
vill du bli ihop?
ja vi kan nog behöva det
jag vaknar mitt i natten av mina egna skrik
