följande skrevs ner tjugonde maj 2011

 
igår grät jag framför sex personer, kanske sju, jag känner en väldigt bra, jag känner förtroende till en annan, resten var främlingar. jag grät och kunde inte sluta, fick magkramp, alla var tysta förutom e som torkade bort snoret och tårarna från mitt röda ansikte, som sa att nu fan får det räcka, nu måste jag stå upp för mig själv, nu svarar jag på hans jävla sms och säger att han kan glömma mig. jag gråter och allt är tyst, jag skäms för att det var meningen att det skulle vara en lite sorglig fest, en avskedsfest, men inte för mig, trots det får jag all uppmärksamhet, jag gråter för jag är kär i någon som inte bryr sig ett dugg om mig. i förrgår kväll kände jag mig som en hora, jag dyker upp mitt i natten för din skull, och sen är det "trop tard" och jag sitter ensam på nattbussen hem, jag gråter inte på bussen, jag tänker "går jag av tre stationer efter hamnar jag vid floden, jag kan hoppa i där, det skulle inte uppröra nån, det skulle ta tid att hitta mig dessutom" struntar i det, går av på min station, går hemåt och blir tillfrågad tre gånger om jag säljer sex, jag bryr mig inte jag går hem. c'est moi le con, tänker jag hela vägen, säger det tyst för mig själv, är förbannad, förnedrad och besviken. jag har ett djupt handfat, det finns starka piller i skåpet, jag vet precis hur jag ska gå till väga om jag vill göra det, men jag gör det inte. i sängen, jag har lampan tänd utan att läsa, smsar du och säger att det inte längre är trop tard. jag hatar dig, jag svarar inte, jag sover. så sitter jag vid bordet, alla tittar på mig, men lilla gumman säger dem, och hon är ju bara nitton, alla förstår men de säger att jag måste avsluta det, on sait que c'est dur mais il faut que tu le fasse och jag säger nåt, försöker, gråter mera, vill inte svara, vill inte avsluta. så övertalar de mig, nu skickar du smset, be den jävla idioten att glömma dig, du är värd bättre. allt är så logiskt, jag hör, lyssnar inte, jag skickar smset men jag skickar det till mig själv. alla säger bra jobbat, nu kan han inte såra dig mer, jag mumlar mm, alla tror att jag skickat smset men det åkte bara från min utkorg till inkorg. jag har aldrig haft så här ont, jag har aldrig gråtit så här mycket över nån. jävla, jävla fransmän tänker jag, trodde du var annorlunda men sanningen är den att du är precis likadan och alla som röker på så där mycket blir idioter, jag tänker att jag inte vill ge dig en chans men jag är dum, destruktiv och nitton och hör du av dig igen så vet jag att jag kommer svara. så viktig är du för mig. "det går över", bullshit. det blir bara värre.
 
WOW
 
inte ens ett och ett halvt år sedan
(ja jag ville ta livet av mig)
och nu åker jag tillbaka dit. till staden
till honom
till dig
 
men nej,
jag är ej densamma.
nej men nej men
tack och hej

den värsta dagen i mitt liv. x hade gett mig piller jag hade blandat med vin. när j till slut kom över pratade vi inte. han ställde inga frågor. vi la oss och sov i tolv timmar. jag älskar dig med. jag förstår inte hur du orkar med mig

- hur mår du ?
- jo bron var helt tom och vackrare än nånsin men mår ok annars
- låt den vara tom och vacker. rör den aldrig när den är ful heller. förstör inte magin...
- vet inte nånting längre
- har ni pratat
- nej just därför. satt i garbos trädgård, ett barn sjöng vid det italienska huset.
- släpp honom nu
- kan inte, gråter
- jag bryter regeln nu s
- nej det går inte då försvinner magin
- jag vill hjälpa dig
- ingen idé
- hur många gånger har ditt hjärta krossats nu?
- spelar ingen roll kan aldrig krossas mer, finns inget kvar, bara den tomma bron.
- gud s, jag bryter regeln nu
- jag stänger av mobilen isåfall

- svara nu

- svara s blir galen
- jag sa BRYT INTE REGELN
- måste
- finns inga måsten
- s glöm inte universums storlek… glöm inte alla stjärnor… glöm inte 6 miljarder människor… glöm inte hur små vi är i allt det här.. glöm inte hur ynklig han är

- s svara i telefonen
- du bröt regeln. döda inte det här snälla
- vi måste prata..
- skriv det
- älskar dig
- nej
- vaddå nej
- du TROR det men det är FEL bara lögn
- s för helvete du vet jag älskar dig över allt annat
- isåfall BRYTER DU INTE REGELN OCH RINGER
- jag kommer över nu
- du vet inte var jag bor
- jo
- sluta. hur?
- vad tror du...
- jag gråter
- jag med. är där om tio

Lo. Lee. Ta.

 

ma chain hits ma chest

 
pride,
kedjor och
kroppar

suicide blonde

 
"jag vet inte vad sorgen i dina ögon säger
men hade jag inte vetat bättre,
hade jag trott suicide blonde låg runt hörnet"

cirklar

 
när kvinnan bara är sex

jag säger att jag gråter. du tycker det är sexigt. du vill att jag ska komma in till dig. jag säger det igen, jag gråter. dina kvarter är skapta för tårar, säger du

det händer gång på gång. de förälskar sig, förförs. sen märker dem vem man är. man är bara sex. aldrig mer.

r kelly - i'm a flirt

är det det enda jag kan? ser om filmer med m och imiterar, lär mig skratta på låtsas

han sa en gång: tu parles avec tes yeux toi…

det är det jag gör. jag slänger blickar och testar dem.
och ibland säger ni: du är allt jag vill ha. har aldrig träffat någon som dig. vänder upp och ner på världar

jag ger dig tre veckor och allt du ser är ett hål

du kommer aldrig bli seriös med en sån som mig
en sån som mig

this is a lullaby not intended to make you cry


missbrukare

men det är ju JAG

i rymden är vi alla döva


en full själ
ledsen, men inte uppgiven
fotar från flygplanet och
somnar till det där svenska
hiphop-kollektivet som
egentligen inte är så bra
och sedan vaknar av en
KRASCHLANDNING!!!!
som visade sig vara en vanlig
landning men hur kunde hon
veta, där hon satt och lyssnade
på halvbra förortspoesi
till hemmagjorde beats

 

hur kunde hon veta
nånting alls


på väg till dig (en bakfull blondin)

på andra platser;
tack ändå
för att du fick mig att förstå

vi klarar nog ändå inte av verkligheten, du och jag

hur det känns?



marilyn monroe av eve arnold

LIVET knackade inte på, det bröt sig in
oväntat besök, inte fan bjuder jag på kaffe

under mitt täcke ser jag klart serie efter serie
skickar in den sämsta ansökan jag någonsin gjort, någonsin kunnat göra

jag känner skam,
fast jag inte borde

det är du som ska skämmas
as

post barcelona

det är slut med x


återkommer när hjärtat tinat upp

den längsta vandringen är den som leder hem igen




en gång för länge sedan
en ung flicka sjöng om kärleken
hon var naiv
ibland helt i det blå
och vissa sånger var omöjliga att förstå
hon sökte sanningen
och det fanns dagar då hon var nära den
då hon visste att hon var född
till att skriva sånger

det fanns en blekt blondin
och åkte fort som fan i en limousine
långt bort högt upp bland molnen tog vägen slut
men hon var glad att kliva av för hon var åksjuk
den längsta vandringen
är den som leder hem igen
jag vet
för jag har gått den vägen många gånger

och medan jag står här
och medan jag står här och väntar
på att hon ska komma tillbaks
jag sjunger något gammalt
jag härmar någon annan
och längtar
att hon ska komma tillbaks

hon
är ansvarslöst fri
jag är tryggheten hon vilar i
det är en oberäknelig älvas dans
jag vet aldrig var hon för mig någonstans
om hon ger sig av
bara denna fyrkantiga människa kvar
jag kan aldrig skriva några sånger

on est sous la même étoile

ordlös just nu

jag köpte precis biljetter. till barcelona.
flyger måndag,
tillsammans med x

jag vet inte vad vi håller på med
vet inte vet inte vet inte

vet inte ett jävla skit, jävla skit

kravlöst bland gravarna



satt en timme vid fel grav

lättare så

that's ma chula



i need somebody that will ride for me, i need somebody
i need somebody that will die for me, i need somebody

du borde vara glad med tanke på hur det kunde sluta



kris



jag

går
i
kras

det flätade håret

från året

med dig

fjärilen på mitt knä

du tar i trä

jag ber dig

jag har tagit vänster
och höger

gått upp

gått ner

jag vill se mer

fler

knackar,
klampar in
utan lov
då,
i min dröm

jag log

enda gången

den röda ballongen
en film som aldrig sågs

av oss två

spärrvakter
nattkatter
de sprang men

vi var alltid först
av törst
vi sprang

av törst

från berget
de skrek

men gud vet

att vi skrek högre
högst på berget

höga på skit
vi köpt i random ort
fort
sprang vi ner

du sa
nu ses vi aldrig mer

och

jag

sa

jag ser du ler

ljug inte mer
ta min hand och visa mig havet

sen dimma

en hinna
av minnen

ett
två
tre

ta mig om du kan

en nattbuss jag knappt hann

tolv missade samtal och
tårar som rinner
svart kladd på mina kinder
snor på mina skor
dripp

dropp

dina sista ord:

sagor slutar aldrig vackert

ken ring ber en bön



stort

deprimée

jo,
jag bor hos min mamma
(igen)
mamma var inte hemma.
jag slutade äta, duscha, sova.
blev övertalad över telefon, betalade en dyr tågbiljett för mina sista pengar, åkte dit jag är nu.
hon har ingen aning varför jag är så här, orkar inte förklara, säger att jag är trött av omställningen, hon köper det.
för några år sedan hade jag inte ramlat ihop såhär, jag hade exploderat, blivit förbannad, kommit över det genom en annan.
vad händer?
det finns inget att säga.
inget att göra.
jag blundar, håller andan och försöker äta maten
utan att kräkas




(om jag bara hade haft pengar
jag har ingenting
ingenting ingenting ingenting ingenting ingenting)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0