till postverket

sen vi dog hände nåt. tänk va ledsen å emo jag var. bara grät och grät varje natt. 
men så dog vi. 
Vi två. Dog. På Plats. 
och så försvann sorgen. och lyckan. och förväntningarna.
 med Oss dog alla önskningar, förhoppningar, olyckor och problem. 
jag står här nu med sånt som borde oroa. reta upp. i folkmun kallat "trubbel". borde vara stressad. ha ångest
 men så känner jag ingenting. inget finns kvar! 
kan bli glad och så. kan uppskatta mycket. jag menar bara att det är som att om livet såg ut så här förut:
_____________________________________x_____________________________________
så är det liksom så här nu
_________x_________
inte lika mycket utrymme, svängrum, för känslorna.
har aldrig känt mig så fridfull. 
Dostojevskij sa ”…Men hur många problem hade jag löst? Inte ett enda. Så jag blev likgiltig och alla problem försvann.”